Boksamlingarna i Kungliga Biblioteket har sitt ursprung i det
bibliotek, som Vasakungarna byggde upp under sina härjningståg
bl.a under 30-åriga kriget. Många dyrgripar förstördes vid den
stora branden 1679 när det gamla slottet Tre Kronor förstördes.
De verkliga rariteterna Djävulsbibeln och Västgötalagen klarade
sig lyckligtvis oskadda. Det av Tessin ritade slottet uppfördes
och i en flygel byggdes åter boksamlingarna upp.
Sedan 1629 gäller en tryckeriförordning, som ålägger alla
tryckerier att leverera ett exemplar av allt tryckt material till
Kungliga Biblioteket. Volymen blev med tiden följaktligen
imponerande. Vid mitten av 1800-talet räckte utrymmena i slottet
inte längre till och man beslöt att bygga ett nytt Kungligt
Bibliotek i Humlegården. Det byggdes efter förebild från kontinenten
med en gjutjärnsstomme. Gjutjärn var tydligen materialet på
modet vid den tiden; bland annat byggdes ju samtidigt eiffeltornet
i just gjutjärn. Kungliga Biblioteket på sin nuvarande plats
invigdes 1878.