Utvecklingen inom tunneldrivningen har av naturliga skäl gått mot kraftigare borrmaskiner,
grövre och längre borrhål och hög automatisering för att hålla nere kostnaden
för losshållningen av berget. Men börjar man beakta kostnader för för- och
efterinjektering, bultning, sprutbetong och miljökonsekvenser i form av luftstötvågor,
vibrationer och nitrater i grundvatten är det inte lika självklart att det är ekonomiskt
försvarbart i alla lägen med den etablerade drivningstekniken.
Vi behöver bara påminna oss om höstens tidningsrubriker avseende de femdubblade
utsläppen av nitrater i Märsta ån från tunneldrivningen under Arlanda och
tömningen av allt grundvatten ovanför järnvägstunneln i Hallandsåsen. Till detta
kommer problematiken med buller från borrningsarbetet också under jord och luftstötvågor
och vibrationer från sprängning både ur komfort- och skadesynpunkt.