Man kan säga att anfo började användas i större skala
på den svenska marknaden i slutet på SO-talet när LKAB
startade egen produktion i Kiruna av detta sprängämne.
Anfo tog snabbt mark från de då förhärskande NGsprängämnena.
Den största fördelen med anfo var då som
nu det låga priset. Jämfört med de paketerade sprängämnena
hade det också den fördelen att det gick att
ladda mera rationellt och med avsevärt högre kapacitet
- krav som framstod som alltmera viktiga när gruvbryt ningen
till stor del hade gått under jord. Här blev
också den bättre arbetsmiljön vid laddning jämfört med
NG-sprängämnena en påtaglig fördel. Den största
nackdelen med anfo var att den inte kunde användas i
blöta miljöer. På något vis klarade man att ta sig
förbi detta. Dock ofta på bekostnad av rn~ndre bra
sprängningsresultat där vatten som regel var boven i
dramat. Men som bekant, man tager vad man haver och gör
det bästa av det till dess att något bättre kommer och
tar över.
Det korn att dröja ända till slutet på BO-talet innan
det blev riktig fart på en sådan produktväxling. Då
började nämligen de pumpbara bulkernulsionssprängämnena
att i rasande takt ta marknadsandelar på bekostnad av i
första hand anfo. Men, även paketerade sprängämnen
började få stryka på foten till förmån för purnpernulsionen.
Visserligen hade ernulsionssprängämnen kommit in
tidigare, ja redan i början på BO-talet, men då som
s.k. grovhålsslurry där man slog ut TNT- slurryn men
egentligen inte gav sig på anfo-användarna. Detsamma
gällde de paketerade sprängkapselkänsliga emulsionssprängämnena
som Kirnit succesivt började tillverka
under första hälften av BO-talet som ersättare för de
paketerade vattengelsprängämnena. Dessa paketerade
sprängämnen har aldrig utgjort något hot mot anfo utan
har varit och är ett alternativ till de paketerade
dynamitsprängämnena.
"Repurnpable" eller som vi kallar det purnpernulsion är i
motsats till SMS (Site Mixed Slurry) fabrikstillverkad, endera som färdigt (känsliggjort) sprängämne eller som
s.k. matris, vilken känsliggörs på laddplatsen - oftast
genom kemisk gasning.
Det är den snabba produktväxlingen från anfo till
pumpemulsion vi här vill beskriva - och då naturligtvis
utifrån de erfarenheter vi på Kimit har. Det faller sig
naturligt att det är just Kimit som ger denna beskrivning
eftersom man i detta företag haft de mest pådrivande
krafterna när det gällt att påvisa att emulsionssprängämnena
är vad vi behöver förnya oss med här
i landet.