Eftersom bortledande av grundvatten är tillståndspliktigt måste tunnlar miljöprövas.
I miljöprövningen verkar länsstyrelse och motparter för att miljöpåverkan ska
begränsas genom mer omfattande tätning. Miljöprövningen påbörjas i ett tidigt
skede, då det saknas tillförlitliga kalkyler som visar vad den omfattande tätningen
kostar. Det finns därför risk att inläckagekraven i miljödomarna för tunnlar blir onödigt
stränga. När bygget sedan kommer igång påverkas grundvattennivåer mindre
än vad prognoserna visat, medan det är svårt att innehålla inläckagekraven. Samtidigt
finns det ofta problem att få mätningarna av inläckage att fungera. Under
pågående drivning är felkällorna stora och det saknas incitament att förbättra mätningarna.
Byggledningen får då alltför sent reda på om förinjekteringen inte varit
tillräcklig, vilket ökar risken för stopp i produktionen och kostsamma efterinjekteringar.
Det krävs därför att kompetensen hos byggledningen i framtiden förstärks
och inläckagefrågorna sätts i ett större fokus. I projekt Citybanan har arbete påbörjats
med att göra vattenbudgetar, som gör det möjligt att stämma av inläckage
mot framdrift.