Utveckling av hårdmetall för bergborrningsändamål började i Sverige i slutet på
30-talet och helstångsborren med skär är omkring 55 år. Skärborrkronor är cirka
10 år yngre och dessa produkter har mer eller mindre stannat i utvecklingen, men
ynglingen stiftborrkronan med bara 30 år på nacken har fortfarande, som sig bör,
en god utvecklingskurva. Sänkborrkronan med stift var först på plan. Därefter
kom pallborrkronan och sist drifterborrkronan, som bara har ca 20 år på nacken.
Den naturliga förklaringen är att små stiftborrkronor är svårare att utveckla så att
en kvalitet bättre än skärborrkronan är signifikant bättre.
En stiftborrkrona ser enkel ut i sin uppbyggnad. Dock är det en massa smådetaljer
som var för sig mer eller mindre påverkar prestandan.