Vid all bergsprängning påverkas berget. Vad som sedan är skada är ofta en
definitionsfråga och varierar därför mycket bla beroende på typ av anläggning
(gruva,bil-eller järnvägstunnel, vägskärning, dagbrott).
Sprängskador kan bla orsakas av att hålen är mycket inspända i botten samt av
underborrning och kraftig bottenladdning. Sprängskador kan också bero på en
alltför hög laddningskoncentration i hålet som helhet
Tillsammans med Vägverket, Nitro Nobel och SKANSKA har SveDeFo, inom sitt
forskningsprogram, därför tidigare utfört enhålssprängningar i granit för att
undersöka spricklängder för olika typer av sprängämnen.
Mycket stora skillnader i spricklängder och antal har observerats för de testade
sprängämnena. Genom att frikoppla, dvs här öka håldiametern med given konstant
laddningsdiameter, reduceras spricklängden betydligt och dessutom minskar
vibrationerna /1/. Sprängämnen med hög detonationshastighet gav mycket sprickor
nära hålet och bulksprängämnen gav längre sprickor än motsvarande patronerad
sprängämnesmängd. Delar av dessa resultat har tidigare visats på Nitro Nobels
Kielkonferens -92, samt på Bergmekanikdagen -93.
Inom SveBeFo:s nya forskningsprogram fortsätter nu studier av sprickor från
sprängning. Målsättningen är att undersöka orsaken till sprängkador samt
utveckla teknik att minimera dessa /2/. Projektet skall i slutändan leda fram till
nya rekommendationer för skonsam sprängning. I projektets första fas har effekten
av sprickbilden från samverkande borrhål undersökts. Ett antal resultat från dessa
undersökningar redovisas i detta föredrag.