Begränsning av sprängskada i kvarstående berg är en viktig kvalitetsfaktor
som kan minska behov av bergförstärkning och underhåll i en berganläggning.
Frågeställningen är också viktig för långsiktig säkerhet i samband med
byggandet av SKBs planerade slutförvar för använt kärnbränsle. SKB och
Forcit Sweden har tillsammans drivit ett projekt för att studera utbredning
av sprängskador från större emulsionsladdningar vid konventionell tunneldrivning.
Projektet har genomförts i samband med byggandet av en avloppsoch
dagvattentunnel i Kista under vår och sommar 2016. Tunneln drivs av
Veidekke med Stockholm Vatten som beställare och laddning genomfördes
med emulsion och stötvågssprängkapslar. Syftet med projektet har varit att
studera sprängskador från större laddningskoncentrationer för att öka förståelsen
för hur laddningskoncentrationen påverkar utbredning av sprängskada.
Frågeställningen är intressant eftersom information om sprickutbredning från
större laddningar endast finns tillgänglig i begränsad omfattning i dagsläget.
Under försöket har laddplanen modifierats i ett antal salvor. Konturhål i tunnelväggen
har laddats hårdare än normalt med 0,8 kg/m respektive 1,2 kg/m
istället för konventionell konturladdning, i detta fall 0,35 kg/m. Fem sektioner
med synliga borrpipor har sedan valts ut, fördelade på de båda studerade
laddningskoncentrationerna. En sektion har också valts ut för referens. Slitsar
har sedan sågats ut med klinga i de utvalda sektionerna och sprängsprickor
har karterats runt borrpiporna. Syftet med artikeln är att presentera resultaten
från projektet i Kista och diskutera kunskapsläget gällande
sprängskador från
emulsionssprängämne vid tunneldrivning.