Forskning om sprängningens energi och alstring av seismiska vågor i form av vibrationers påverkan har förkommit ända sedan Alfred Nobels dagar. I slutet av 1800-talet utfördes tester av en amerikan vid namn C.G Knott; Reflexion and refraction of elatic waves with seismological application som tog upp teorierna runt detta. I mitten av 1940 talet studerades detta mer praktiskt inom Nitro Nobel via Langefors och Kihlström då dagens vibrationskriterier grundades. Under de 50 åren som bergsprängningskommittén funnits har ett 100-tal föredrag hållits i nära anslutning till dessa frågor och på tillämpningar av Svensk Standard för olika projekt. Riskanalysen, som begrepp med tillåtna vibrationskriterier, är och har därmed varit ett viktigt dokument för projekteringen och vid genomförandet. Därför ställs stora krav på kunskaper om byggnaders grundläggningar och konstruktion samt befintliga utrustningars känslighet. Lika viktigt att känna till är bergets sprängbarhet och dess vibrationsdämpande egenskaper. För att få en så rättvis och korrekt bestämning av gällande gränsvärden krävs därför tidiga och noggranna utredningar. Provsprängningar kan då vara en bra metod för att dimensionera kommande sprängningar. Man skulle därmed undvika störningar och skador samt få framdriften bättre kalkylerbar. Genom provsprängningar ökar även i många fall förståelsen för sprängningsarbetet hos tredje man.