SAMMANFATTNING
Tre vertikala ventilationsschakt har raiseborrats i svåra bergförhållanden mellan 1270 m och 1467 m djup i Renströmsgruvan. Inför borrningarna genomfördes förundersökningar och stabiliteten på schakten analyserades med hjälp av empiriska metoder och spänningsanalyser. Analyserna indikerade att schakten låg på gränsen till att vara stabila. Vid borrningen av det första schaktet trycktes väggarna i schaktet sönder och bergutfall uppstod framförallt på grund av förskiffrat berg. Schaktet gick dock att stabilisera med sprutbetong och bultning från plattform. För att minska riskerna för stabilitetsproblem i det andra schaktet gjordes utökade förundersökningar av bergkvaliteten och schaktet placerades i förmodat bättre berg. Trots detta blev stabilitetsproblemen större vilket slutligen ledde till att det andra schaktet återfylldes med betong och borrades om. För det tredje schaktet utvärderades andra drivningsmetoder men på grund av arbetsmiljörisker beslutades att ändå använda raiseborrning. Försiktighetsåtgärder vidtogs i form av förförstärkning, minskad längd och diameter på schaktet, samt minimerad ståtid mellan färdigborrning av schaktet och betongsprutning. Även detta visade sig att vara otillräckligt och schaktet var tvunget att återfyllas med makadam och senare förstärkas från plattform. Stabilitetsproblemen i de tre schakten har inneburit arbetsmiljörisker, förseningar och ökade kostnader. Förbättrade prognosmetoder för raiseborrade schakt bör tas fram samt alternativa drivnings- och förstärkningsmetoder ses över.

English title: RAISEBORING IN DIFFICULT GROUND CONDITION - CASE STUDIES FROM THE RENSTRÖM MINE
Three vertical ventilation shafts have been raise-bored in difficult ground conditions between level 1270 and 1467 m at the Renström mine. Prior to the raiseboring, pre-investigations and stability analyses was carried out using empirical and numerical analyses. The analyzes indicated that the shaft was at the limit of being stable. During the raiseboring of the first shaft, the walls partially failed due to foliated and fractured rock mass. However, the shaft would be stabilized with shotcrete and bolting from a platform. To reduce the risk for stability problems in the second shaft, additional pre-investigations were carried out and the shaft was located in supposedly better rock. Despite the measures taken, the stability problems got worse, which ultimately led to the shaft being filled with concrete and re-drilled. For the third shaft other methods for shaft development were evaluated, but due to expected hazardous working conditions, it was decided to use raiseboring nevertheless. Precautions such as pre-reinforcement, reduced size of the shaft diameter and minimizing the stand-up time between the finishing the reaming of the shaft and spraying of shotcrete was taken. However, this proved insufficient as well and the shaft had to be temporally filled with waste rock and later reinforced from a working platform. The stability problems in the three shafts have increased the risk to the operators, delays and increased cost for the mine. Improved tools for prognostication for raisebored shaft as well as alternative excavation- and support methods should be developed.