I takt med utvecklingen av borrmaskiner förändras även kraven på borrverktyg.
Maskinens produktivitet är inte högre än dess svagaste länk och det är endast med väl
anpassade borrverktyg som maskinens produktivitet gör sig rättvisa.
Effektutvecklingen av hammare som företrädesvis används inom drifterborrning har
ökat från ca 7.5 kW till dagens effekt på över 20 kW. Inom gruvindustrin har man i
många länder mer eller mindre standardiserat drifterborrningen till 45 mm borrhål, och
funnit starka skäl att inte frångå denna håldiameter.
För att möta den ökade påkänningen på borrverktygen krävs kontinuerlig
materialutveckling i kombination med konstruktiv geometrisk utformning inom ramen
för vad som är standard inom industrin. När detta inte räcker till tvingas man söka
lösningar utanför den standard som etablerats.
Utnyttjande av Finite Element Method, FEM, i utvecklingsfasen gör det möjligt att öka
förståelsen kring produkten samtidigt som de mest lovande lösningarna tidigt kan
filtreras fram för vidare analys och provning.
Sandvik Alpha är ett exempel på en produkt där man i likhet med utvecklingen av Roch
T-gängan på sin tid tvingats till nytänkande, d.v.s. släppa kravet på kompatibilitet
för att möta nya krav.