Den sprängtekniska forskningen vid Tekniska Högskolan
i Luleå har varit inriktad mot metoder för försiktig
sprängning av orter och bergrum i dåligt berg
samt prognosformler för styckefall vid produktionssprängning.
Vårt undervisningsmaterial i bergsprängningsteknik förnyas
för närvarande. Ett av målen har varit att kunna
presentera en enkel formel för beräkning av den praktiska
försättningen (*) som funktion av sprängborrhålets
diameter att användas i inledande kurs i Bergteknik.
I fortsättningskurser behandlas mer avancerade
metoder för laddningsberäkningar där även prognos av
styckefallet göres.
Genom utförda litteraturstudier Rustan (1981) och forskning
har vi konstaterat att det finns ett flertal empiriska
fragmenteringsformler vilka redovisats av Rustan
(1987) men att dessa ej kan tillämpas generellt över ett
stort håldiameterområde. Här avses då håldiametrar från
50 till cirka 400 mm.
Det är ej heller vanligt att man verifierar formlerna
genom fullskaleförsök vid olika håldiametrar tex från
50 till 400 mm. Orsaken till detta kan vara att kostnaderna
för en sådan kontroll skulle bli mycket stora.
I en första etapp som bekostats av Tekniska Högskolan i
Luleå har studerats enkla empiriska formler för beräkning
av den maximala försättningen och dess beroende av
håldiametern. Nya formler för beräkning av den praktiska
försättningen, när förhållandet mellan hålavstånd och
*) Praktisk försättning är den försättning som framräknats
efter det att maximal försättning korrigerats
för hålavvikelser.