Utveckling av raiseboringtekniken (på svenska även kallad stigfullborrning) med så
kallade raiseboringmaskiner (RBM), bedrevs parallellt i Tyskland och USA under 1950-
talet samtidigt som maskiner för fullborrning av tunnlar och orter (TBM) utvecklades av
bland andra James Robbins i USA. Den första moderna raiseboringmaskinen, daterad
till 1962, utvecklades av Richard Robbins på 'The Robbins Company' i Seattle, USA.
Raiseboring i hårt berg började tillämpas av gruvbolaget Inco i Kanada under 1960-
talet, varefter systemet introducerades i Europa av Boliden. Första bonilingsförsöken
gjordes i Boliden 1965 med ett Robbinsaggregat i samarbete med LKAB, Atlas Copco
och Sandvik (Almgren, 1967). Dess tillämpning ökade drastiskt i Bolidens gruvor under
1970-talet, vilket innebar utkonkurrerande av drivning med stigortshissar (Alimak). Uppåtriktad raiseboring (även kallad boxholeboring i ursprungslandet) för exempelvis
öppningsstigar, började att utvecklas i Sydafrikas guldgruvor av Robbins i mitten på
1970-talet. Metoden innebär helt mekaniserad uppåtgående borrning av vertikala och
donläggiga schakt och stigorter, och den har väsentligt förbättrat både arbetsmiljön och i
säkerheten i arbetet. I slutet 1980-talet hade ett trettiotal boxholeboringmaskiner,
motsvarande 75% av populationen av uppåtriktade raiseboring aggregat, införskaffats
av olika gruvor i Sydafrika - landet är ännu i dag världens största raiseboring och
boxholeboring land. Under 1990-talet har boxholeboring tekniken vidareutvecklats till
ett halvautomatiskt system, med fjärrmanövrerbarhet av funktioner såsom rörhantering,
i och urskarvning av rörgäng, hantering av kaxtratt.