Från och till förs diskussioner om möjligheterna till att minska oönskat höga tryck
(buller) i luften från byggarbetsplatser i tättbebyggda områden. Dessa tryckvariationer
verkar ibland störande för boende i närheten av en sprängplats, bland annat enligt en
undersökning utgiven av Vägverket [1]. Det är också känt att bebyggelsen omkring en
byggarbetsplats kan ta skada av bergvibrationer och lufttrycksvariationer i samband
med sprängningar, Rundqvist [2]. Problemet är komplext och metoder för
tryckreducering varierar från plats till plats och ovan respektive under jord.
Detta föredrag handlar om sprängförsök, Nyberg och Forsen [3] i en Bohusgranit, en
fortsättningen på tidigare genomförda SveBeFo- projekt, vars övergripande mål varit att
kunna utforma en sprängning så att riskerna minimeras för skador från lufttryckvågor på
omkringliggande byggnader och boende. Bland andra har Reidarman [4] i ett SveBeFoprojekt
visat att en barriärkonstruktion har en signifikant effekt på tryckvågornas
utbredning i tunnlar.
I det aktuella arbetet har vi dels försökt att renodla tidigare fältförsök så att minsta
möjliga tvivel råder vid utvärderingen och för det andra att försöka hitta samband
mellan uppmätta tryck- faser och uppspricknings- förlopp samt att se effekterna av
varierande förladdnings längder.
Uppmätta tryck- faser har definierats som karakteristiska delar av mätsignalen enligt
Wiss& Linehan [5] och Siskind et al.[6]; Air Pressure Puls (APP) som uppkommer vid
en stark bergrörelse eller förflyttning av bergytan, Rock Pressure Puls (RPP) som
genereras av en svag rörelse eller vibration i bergytan, Stemming Release Puls (SRP)
som uppkommer av utströmmande förbränningsprodukter genom spränghålet och Gas
Release Puls (GRP) som är mest oförutsägbar och uppkomma när gasen strömmar ut
genom sprickor eller sprickzoner.
Uppsprickningsförloppet kring ett spränghål har beskrivits i detalj av Persson et al. [7].
Senare studier av detonerande sprängämne och tryck- tid förlopp i spränghål har
genomförts av Nie [8], stötvåg i berg nära laddning av Nyberg [9], kvarstående
sprickbildning av Olsson [10] och mätningar med hjälp av radar av fria ytans hastighet
vid pallsprängning, Felice [11]. Uppsprickningsförloppets senare del, när
förbränningsprodukter strömmar ut i sprickor och ut ur spränghålet, är sannolikt det
mest intressanta för uppkomsten av lufttrycksvågor.
Under den första försöksperioden har för 5 stycken försök, förhållandet QN (kg/m3
) för
Dynamex d v s laddningsvikten genom bergets utsprängda volym, hållits konstant.
Spränghålen var 0,5 - 2,0 m djupa med en håldiameter på 38 mm och laddade från
botten. Förladdningarna var av torrt fingrus (2-4 mm). För att få jämförelsedata har dessutom 5 stycken försök gjorts med friliggande skott. Tryck.vågor har mätts upp i två
riktningar i sammanlagt 6 mätpunkter.
Analysen av försöksperiod 1 gav flera oväntade resultat. Bland annat sprack och
fragmenterades berget på ett sätt som omöjliggjorde meningsfulla beräkningar av
utsprängda bergvolymer. Därför har vi inför den andra försöksperiod utgått från
konstanta laddningsvikter Q (kg) och varierat håldjupen H (m). Enkelskott på ca 460
gram av Dynamex, Gurit och sprängdeg laddades från botten i 0,5 - 1,5 m djupa 38
mm:s hål. Utav 13 stycken skott var 4 stycken friliggande. Förladdningarna var av
samma typ som för den första försöksomgången.