Likheter och skillnader hos styckefallet från sprängning i modellskala och fullskala

Författare / Author
Företag / Affiliation
Konferens / Conference
År / Year
2007
Nyckelord / Keyword
Sammanfattning / Summary
SE
Styckefallskurvor från sprängning av tre bergarter i modell- och fullskala presenteras. Modellförsöken
gjordes med 0100-300 mm cylindriska prover laddade med pentyl. Pallsalvorna i
Bårarp och hos Hengl bestod av en rad med 5-10 hål, salvorna i Vändletäkten hade fyra rader med åttiotalet hål. Berget i Bårarp består av en massiv, sprickfri granitisk gnejs medan de andra bergplintarna var genomsatta av sprickplan och sprängskador. Vanliga kommersiella sprängämnen användes i dessa pallsalvor. Det finns tre viktiga likheter i styckefallskurvorna, oavsett skala. Den första är att alla kurvorna beskrivs utomordentligt väl av Swebrec-funktionen [1]. Den andra är att i ett dubbelogaritmiskt diagram parallellförskjuts kurvorna uppåt när den specifika laddningen ökar, något som stämmer med en av NBC-begreppets grundsatser. Den tredje är att i detta diagram har kurvorna en materialberoende inflektionspunkt. För amfiboliten från Hengl ligger punkten vid ca 0,5 mm, för Bårarp-gnejsen vid 1,0 mm och för Vändle-graniten vid 1,5 mm. Tillsammans taget tyder dessa likheter starkt på att sönderbrytningsmekanismerna i modell- och fullskala har stora likheter, trots de olika sprängningsförhållandena. Styckefallet i modell- och fullskala skiljer sig också åt i viktiga avseenden. Det första är att beräkningen av den specifika laddningen q baseras på olika lossbrutna volymer och beror på antalet fria ytor, vilka visas påverka styckefallet. För det andra så är exponenten för medelstyckefallets x50 beroende av specifik laddning olika; ca. 1,1 i modellskala (x50 oc 1/q 1 ' 1 ) mot 0,8 i fullskala. För det tredje så förklarar Kuz-Ram-modellens beroende av laddningsstorleken Q (x50 oc Q 116 ) inte mätta skillnader när q är lika i de två skalorna. Bergfaktorn A verkar också ha ett inbyggt storleks- eller skalberoende, vilket ger olika prognosresultat för försöken i Bårarp och i Vändle. Det finns vidare en skalskillnad mellan styckefallskurvornas lutning s50 vid medelstyckefallspunkten. Värdena på s50 i utförda försök stämmer väl med tidigare rapporterade värden. Krökningsexponenten bi Swebrec-funktionen kan följaktligen uttryckas som en funktion av de två övriga parametrarna, x5o och Xmax som anger storleken på största sten. Det skal- eller storleksberoende hos styckefallet som finns i Kuz-Ram-modellens x50-ekvation omfattar alltså både Q, A och exponenten för q, den specifika laddningen. För att förbättra ekvationen blir det troligen nödvändigt att vidga definitionen på specifik laddning.

« Tillbaka