En ofta förekommande uppfattning hos bergsprängningsteknikens utövare är
att då en laddning med stor försättning detonerar genereras en högre vibrationsnivå
än om samma laddning sprängs med en mindre försättning, dvs. att
laddningen var mindre inspänd.
Även i den sprängtekniska litteraturen så brukar laddningens inspänning
nämnas som en av de viktigaste orsaker till förhöjda vibrationsnivåer. Oftast
brukar man med inspändhet mena att laddningen har fått för stor försättning
för att åstadkomma planerat utslag. Finns det någon fysikalisk förklaring
till detta eller är påståendena om förhöjda vibrationer en missuppfattning?
Att svara på detta har varit utgångspunkten för ett BeFo-projekt som utförts
under de senaste tre åren.
Den förstudie som inledde arbetet omfattade en litteraturstudie, en genomgång
av ett antal observerade bomsalvor från tunneldrivning och en försöksserie
enhålssprängning i pall. Resultatet av litteraturstudien visar att det finns
uppfattningar som både stödjer och som förkastar uppfattningen om inspändhetens
påverkan på vibrationsnivån. Den genomförda studien av vibrationer
från ett antal bomsalvor och den efterföljande statistiska analysen visade inga
bevis på att inspändheten hos laddningar skulle ha någon betydelse för vibrationsnivån. I projektets andra del har ett fältförsök genomförts där ett antal borrhål
sprängts dels med utslag och dels med helt inspända hål. Omfattande vibrationmätningar
utfördes. Inte heller här kunde någon skillnad i vibrationsnivån
mellan inspända och icke inspända hål registreras.