Är det ekonomiskt försvarbart att bygga inklädnad och innertak i bergtunnlar
istället för att täta berget?
För att minska underhåll och driftstörningar har inklädnader byggts i flera
bergtunnlar under senare år. Dessa har byggts direkt i samband med drivning, eller
som en del av det långsiktiga underhållet i befintliga tunnlar.
Det kan ifrågasättas om denna insats är prisvärd. När kostnaden för inklädnad
bestäms måste även tillkommande extra kostnader för utökad bergschakt och ökad
förstärkning inräknas. Erfarenheter från genomförda tunnlar visar dock att berget
går att få så tätt att inklädnad inte är nödvändig. Detta innebär att betydande
besparingar kan erhållas.
Tätningen av berget utförs normalt med kontinuerlig förinjektering. Injekteringen
ger dessutom extra fördelar. Information om bergmassan kan samlas in i samband
med borrningen, vilket minskar risken för vatteninbrott och oväntade
stabilitetsproblem. lnjekteringen ger även en viss stabilisering av sönderspruckna
bergmassor.
I föredraget beskrivs några genomförda tunnelprojekt ur detta perspektiv. De
diskuterade projekten är belägna i olika klimatzoner, från Västkustbanan i Halland
till Malm banan i Norrbotten.