Hur ser styckefallet efter sprängning ut?

Författare / Author
Företag / Affiliation
Konferens / Conference
År / Year
2005
Nyckelord / Keyword
Sammanfattning / Summary
SE
Hela styckefallet i en sprängsalva har inte mätts många gånger. Att sikta salvan går men är så dyrt att det knappast kan motiveras. Siktar man bara en del blir frågan hur representativt samplet är, då t.ex. grovt material gärna ligger till ytan. Siktningen är ändå likaren som bestämmer om en fraktion kan användas som t.ex. bärlager eller annat. Därför har mycket ansträngning lagts ner på att ta fram snabba indirekta metoder att mäta styckefallet, alltifrån en jämförelse av salvhögens utseende med fotografier av kända fördelningar, van Aswegen och Cunningham [1], till analys av bilder på salvan eller delar av den. En genomgång av bildanalysmetoderna görs bl.a. av Ouchterlony [2]. Där dras ett antal slutsatser som återges i bilaga 1. De viktigaste i detta sammanhang är dels att det är svårare att mäta på sprängsalvor än på band och att mätområdet sällan överstiger 20-30 ggr mellan största och minsta sten. Om de största stenarna i en sprängsalva har en sidlängd på ca 1 cm så blir upplösningen alltså 30-50 mm, mindre stenar kan inte mätas utan konstgrepp som finandelskorrektion. De mest kända bildanalyssystemen som Split®, Kemeny m.fl. [3], och WipFrag®, Maerz & Zhou [4], har sådana möjligheter. De extrapoleringar som görs bygger med nödvändighet på antaganden om styckefallsfördelningens utseende. De antagna fördelningarna är emellertid oftast felaktiga vilket framgår här. Undersökningar av styckefallet efter sprängning har en längre tid ingått i SveBeFos forskningsprogram, se T.ex. Gynnemo [5], Svahn [6] och Olsson m.fl. [7]. Fokus har legat på hur finandelen bildas och skall kunna kontrolleras. Detta har också gällt det delvis EU-finansierade projekt "Less fines production in aggregate and industrial minerals industry", projekt nr GRD-2000-25224. "Less fines" har bl.a. Nordkalk, Dyno Nobel och Montanuniversität Leoben i Österrike medverkat och några resultat från det har presenterats på BK, Ouchterlony m.fl. [8]. Arbetet i Less Fines-projektet omfattade både modellsprängning och produktionssprängningar i full skala. Tillsammans med SveBeFos forskning och data från litteraturen har detta resulterat i en ny fördelningsfunktion för styckefall och en omarbetad prognosekvation för styckefallet efter sprängning [9-11].

« Tillbaka