Botniabanan, Citybanan, Citytunneln, Hallandsåsen, Norra länken, Norrortsleden, Danviks lösen, Västlänken, Kärnavfallsförvaring - och en intensiv gruvverksamhet på flera håll! Vi ser framför oss ett stort antal tekniskt svåra bergprojekt, som ska realiseras under de närmaste 10 - 15 åren. Frågan är inte om vi har de personella resurser som krävs för dessa projekt utan hur vi ska få fram tillräckligt många som är kvalificerade nog och därmed kapabla att genomföra dessa arbeten med den kvalitet och omsorg om miljön som samhället har rätt att kräva. SveBeFo är en liten organisation med begränsade resurser, men jag vågar ändå påstå att vi i någon mån har bidragit till den kompetens som idag finns i branschen, och förhoppningsvis kan vi också framgent bidra till den kunskapsutveckling och kompetensförsörjning som är nödvändig för de kommande årens arbeten. Det som förr kallades FoU - forskning och utveckling - kallas numera ofta FUD. Så även hos SveBeFo, främst för att markera att forskningsresultat måste omsättas i nyttigheter. Det kan man föra genom att demonstrera hur resultaten kan användas i praktiken. Det kan ingå i projektplanen för ett enskilt FUD-projekt men det kan också vara särskilda demonstrationsprojekt, där man prövar nya kunskaper för att visa att det leder till en bättre produkt. Vad som är en bättre produkt är inte uppenbart men det övergripande syftet är förstås en ekonomiskt bättre lösning - "value for money". Kunskap och kompetens är rimligen en framgångsfaktor, även om vi vet att det inte bara är det tekniska kunnandet som avgör lönsamhet och framgång. Det finns en mängd andra faktorer som spelar in. Det har tydligt demonstrerats både i projektet "Framgångsfaktorer i bergbyggandet" och de aktiviteter som går under namnet FIA - Förnyelse i anläggningsbranschen. För SveBeFo del är det teknikfrågorna som står i fokus men det är också uppenbart att många frågor som rör upphandling, tolkning av bygghandlingar mm, underlättas om man bättre behärskar tekniken, och om de engagerade parterna har en i huvudsak jämbördig kunskapsbas. Det är lätt att vara kritisk och peka på brister i dagens tillstånd. Forskarsamhället tycker att branschen inte tar till sig de nya kunskaper som hela tiden produceras, och praktikens folk tycker att forskningen är för akademisk för att kunna tillämpas i det dagliga arbetet, eller så är forskningsrapporterna inte tillräckligt lättillgängliga. Hur ska man till exempel använda nya kunskaper om skjuvstyvheten hos bergsprickor från ett laboratorieprov när man ska producera bygghandlingar för korsningen mellan Citybanan och T-centralen? Spannet är alltså ofta stort mellan forskarnas arbeten och de problem som måste lösas av projektörer eller vid praktisk tunneldrivning. Jag menar inte att forskarna ska bidra med lösningar på dagliga problem i produktionen men ägna sig åt de speciella frågor där det krävs ett mer kvalificerat beslutsunderlag. Likafullt kan det ofta vara svårt att se hur forskningsresultaten ska kunna tillämpas.