Svartkrutet uppfanns i Kina och år 1313 använde munken Berthold
Schwarz svartkrutet som pionjär i Europa. Svartkrut har använts
i militära applikationer ända sedan 1300-talet men det tog lång
tid innan människan utnyttjade dess sprängkraft t i 11 att sönderde
la berg. Detta kan ha berott på den stora olycksrisken som
fanns vid sprängning i berg. När svartkrutet användes som drivmedel
till ammunition i kanoner och handeldvapen så kunde soldaten
utan risk föra den brinnande luntan till fänghålet i vapnet och
initiera svartkrutsladdningen. En för stor laddning eller materialfel
kunde få -vapnet att explodera och sprida splitter runt
omkring men nästan alltid så skickade laddningen iväg kulan i den
riktning som vapnet pekade mot utan risk för soldaten.
Det måste ha varit betydligt värre att initiera ett sprängborrhål
fyllt med svartkrut. Om den som tände ej hann i skydd så var han
både utsatt för tryckvåg och stenkast.