Under 2007–2009 har projektet Optimal fragmentering vid sprängning del II
genomförts som ett MinBaS-projekt med stöd av NCC, Orica, Sandvik, Nitro
Consult, Bergsskolan, Jehanders och Swerock. Arbetet har utförts vid NCC
Roads bergtäkt i Långåsen vid Arlanda. Syftet på sikt är att skapa en mer selektiv
brytning med lägre finandel, mindre vibrationer och kostnadseffektiva
metoder. Målen för försöken i Långåsen har varit att validera tidigare arbeten i
Swerocks Vändletäkt och utvärdera elektroniksprängkapslar avseende finare
styckefall och andra förbättringar.
Försöken i Långåsen har bestått i en noggrann uppföljning av fem produktionssalvor;
en salva användes för att ta fram metoder för att mäta lastcykeltider
och styckefall med bildanalys salvhögarna. I två salvor testades i ena
halvan en högre specifik laddning, 1,0 mot normala 0,7 kg/m3. Salvorna innehöll
4 rader med totalt ca 100 hål i en 14–19 m hög pall. Ø89 mm borrhål laddade
med Titan 6080 användes. Den högre specifika laddningen erhölls med
ett tätare hålmönster. Nonel-upptändningen gjordes med 2 hål per 25 ms
intervall. I elektorniksalvorna användes 8 reps 4 ms fördröjning mellan hålen.
Under uppföljningen mättes dessutom borrhålens påhugg och inriktning,
borrhålsavvikelser, bergstrukturen på pallfronten ur 3D-bilder, markvibrationer
och luftstötvåg vid angränsande objekt, effektförbrukning på förkross och
bandvågsmotorer mm. I fokus stod uttag av provhögar ur salvorna, sortering
av dem och deras inmatning i förkross.
Resultaten visar överraskande nog att elektronikupptändningen med de fördröjningar
som valts å ena sidan givit grövre styckefall än Nonel-upptändningen
men å andra sidan snabbare skopfyllnad vid lastning. Krosskapacitet
(ton/tim) och krossningseffekt (kWh/ton) verkar vara rätt opåverkade. En höjning
av den specifika laddningen ger såväl finare styckefall, snabbare skopfyllnad,
högre krosskapacitet som lägre krossningseffekt. Designkurvor för
Långåsen diskuteras också.