Svensk Standard SS 460 48 66: Vibration och stöt – Riktvärden för sprängningsinducerade
vibrationer i byggnader har funnits sedan 1989 och är under perioden
uppdaterad vid två tillfällen, senast 2011. Den är dock vad gäller metodik och beräkning
av riktvärden i princip oförändrad. På senare år har standarden kommit
att bli kritiserad från flera håll och eftersom en standard inte är en lagtext utan ett
dokument vars legitimitet bygger på alla berörda parters gemensamma acceptans
innebär detta svårigheter.
Det finns ett antal problem med den nuvarande standarden som är relaterade till
att det dels kan vara svårt att bestämma korrekta värden men också att standarden
inte beaktar exempelvis de skillnader som finns mellan sprängning ovan eller
under mark eller de svårigheter som kan finnas vid bedömning av pålgrundlagda
byggnader.
Ur ett internationellt perspektiv står SS 460 48 66 dessutom ganska ensam
när det gäller att inkludera undergrund och avstånd i beräkningsgången. Efter att
Norge fick en ny sprängningsstandard 2012 så är Sverige och Finland de enda
länderna i världen som tillämpar denna ansats vid bestämning av tillåtna värden.
Inom ramen för SIS tk 111 ag 3 (Standardiseringskommittén: ”byggnaders påverkan
av vibrationer”) har en förstudie genomförts. Syftet med förstudien har varit att
undersöka möjligheterna att göra om standarden så att den bättre inkluderar alla byggnadstyper och alla former av sprängningar samtidig som en viss internationell
anpassning sker.
Föredraget tar upp de frågor som belysts i denna förstudie: i huvudsak bakgrunden
till befintlig Svensk Standard, internationell utblick, kunskapsläget gällande hur
och vid vilka nivåer byggnader påverkas av vibrationer samt en diskussion angående
hur en helt ny SS 460 48 66 skulle kunna se ut.