Få byggare har haft intresse av EG de senaste åren, men en förändring är
på väg, dels tack vare lågkonjunkturen och dels på grund av Sveriges EGansökan
och BES-avtalet. Under 90-talet får vi en köparens marknad med
överkapacitet, med ökad konkurrens samt en avreglering där det offentliga
har brist på kapital. Nu krävs nytänkande och kreativitet i allt från
projektideer, metoder, utförande till finansiering. Varför då ej blicka
ut i Europa?
BES-avtalet innebär att från 1 Januari 1993 är vi som företagare till
100% medlemmar av EG, även om det dröjer till 1995 innan Sverige blir
fullvärdig medlem. Varför? BES-avtalet innebär att vi accepterar EG:s
regelverk inklusive de 282 direktiven. En tredjedel av direktiven berör
företagare och dessa är till mer än 90 % klara. Dvs vi har spelregler för
den inre marknaden med 19 länder, 377 miljoner människor där fri rörlighet
kommer att gälla för varor, tjänster, kapital och personal.
Visst kan man se detta som ett hot, med ökad konkurrens från utländska
bygg- och anläggsföretag samt förändrade villkor på grund av EG-regler,
etc,etc. Tanken med denna artikel är snarast det omvända, hur kan man
öka sin konkurrenskraft med hjälp av EG och den nya marknadssituationen,
inte minst i Sverige, men även för export.
Om byggandet skall betraktas som lokalt och med låg sannolikhet för
utländsk konkurrens är ändå anläggsverksamhet med stora projekt den del,
som kommer att attrahera utlandsbyggare först. Den offentliga
upphandlingsprincipen inom EG, som gäller från 1.1.1993 i Sverige gör
att vi måste acceptera utländska anbud och ej får prioritera svenska företag
med högre priser, genom omförhandling eller på grund av svenskt innehåll. Som
offentlig upphandling räknas projekt över 5 miljoner Ecu, dvs 37 ,5 miljoner
svenska kronor.
Men låt oss börja med att se vad som händer i EG vad gäller infrastruktur
och anläggningsverksamhet.